Sofia är på väg till Turkiet just nu, great.. när man behöver någon att snacka med ! Tack gud eller vem fan det är som timar så jävla bra. Jag visste ju att det skulle hända.. grejen är att jag väntar in det hela tiden för att jag är så säker på att jag ska få uppleva det igen. Det som jag knappt klarar av är att en person som betyder så sjukt mycket för än inte kan erkänna sina egn fel. Att börja prata om annat istället för att säga - förlåt, jag gjorde också fel. Men det värsta är nog endå att det känns som att jag redan har spått in i framtiden. I större delen av mitt liv har jag förstått & i flera år har jag bara väntat dag efter dag på det värsta, men det förvånar mig att det har  gått så lång tid.. betyder det något?  Något possitivt?  Jag har så många argument som jag skulle kunna lägga mig i med. Men när man vet att du endå inte lyssnar så har man ingen ork eftersom att man sabbar för sig själv... även fast man inte gör det. Jag kanske inte borde bry mig, eftersom att det har gått så lång tid, borde jag inte va astrött & skita it? Grejen är att jag är nog tröttare nu än vad jag någonsin har varit förut, & det är nog det som får mig att skriva om det här. Det är skönt att skriva as sig. Vissa saker kan man bara inte berätta rakt ut för folk.. för att INGEN annan förstår.  Jag måste tilldela mig själv priset för bästa skådespelare när man älskar allt annat så himla mycket så att man inte vill dra ner det i skiten också... som att tex gå med ett leende på läpparna hela dagen, när man igentligen bara vill ligga under täcket hela dagen & fundera som fan på alla skit!, när man samtidigt vill glömma allt som river ner.

Jag vet att det finns folk som läser min blogg, men jag vill inte att någon frågar mig om det här inlägget. Tack iaf för att jag fick tala ut för den här gången